SOLSKENSHISTORIER —

KATTER SOM FÅTT HEM

 

MAMMINA och TOR

 

Vår kära Mammina har gått bort och den då sörjande och mycket ledsne Tor har fick stanna hos stödhemmet som nu adopterat och integrerat Tor med sina andra katter och han har blommat upp igen. Han älskade sin Mammina så otroligt mycket mycket och nedan är texten från deras stödhemstid ihop. Mammina har det bra i katthimlen nu där inga sjukdomar och olyckor finns.

 

Den gamla texten:

 

Mammina och Tor är två katter som för närvarande bor i ett långtidsstödhem och på sikt behöver ett mer permanent hem. De har haft det tufft tidigare i livet och blev infångade på olika håll i Lund, Mammina på Linero med sina nyfödda ungar och Tor i centrala Lund, men de fann varandra. De är mycket kära i varandra och vill därför gärna komma till samma hem. Mammina är en lugn, vacker svart-vit långhårig honkatt som tycker mycket om mat. Hon är reserverad men tycker om att nosa på ens hand och har börjat gilla att försiktigt bli kliad under hakan. Hon tycker om att leka med sin kompis Tor eller att bara ligga tätt intill honom. Tor är en tigrerad hankatt. Han sitter gärna och iakttar på nära håll och när det vankas mat står han ofta och tigger. När det är mörkt i rummet kan Tor fascineras av att leka med laserpekare, eller så ligger han på lur på Mammina och hoppar fram lekfullt. Båda katterna blir hela tiden lite mer sociala. De bor nu i ett långtidsstödhem där de mår bra och kan röra sig på stora ytor, sitta i de stora fönstrena och titta ut i den stora spännande trädgården. I framtiden kommer en permanent lösning att behövas men just nu är det viktigaste att de har lugn och ro utan förändringar, vilket är viktigt för katter med sjukdomarna Fel ett långtidsstödhem och de mår bra där och kan röra sig på stora ytor, sitta i de stora fönstrena och titta ut i den stora spännande trädgården. Vi är glada att de återfått livskvalitet i livet och kan njuta av vardagen igen. Vi tackar nya stödmatte och husse mycket! Sedan kommer en permanent lösning att hittas men nu är det viktigt att de har lugn och ro utan förändringar, vilket är viktigt för katter med sjukdomarna FelV och Fiv latent. De mår bra och trivs.

 

Bilder på Mammina och Tor:

 

Mammina och Tor Tor och Mammina Mammina Mammina Mammina Mammina Tor Tor

 

På fotografen Johanna Tollers blogg finns jättefina bilder på Mammina och Tor (då kallad Leif) från 2008.


 

ADAM

 

Katten Adam sprang bort från sitt förra hem, då hemmets andra katt inte accepterade Adam, och hittades efter en månad utmärglad och med tänder avslagna invid en vägkant. Han återhämtade sig efter att han fick ligga inne på djursjukhus med dropp i några dagar. Då inget stödhem hittades i trakterna åkte en medarbetares syster från Stockholm ned till Skåne för att hämta Adam. Hon hade inga planer på att skaffa katt permanent men Adam har charmat stödmatte helt som nu beslutat att de ska bli en familj för alltid och kanske kan Adam få en kattkompis i framtiden. Då han är en aktiv och nyfiken katt skulle detta nog passa honom bra, en katt som då accepterar snälle Adam denna gång....

 

 

Bilder på Adam:

 

Adam 1 Adam 2 Adam 4 Adam 5 Adam 6 Adam 7 Adam 8 Adam 9 Adam 10 Adam 11

 


 

LUCY och LINUS

 

LINUS och LUCY bor nu i Polen! Ingen hade visat intresse för detta gamla kärleksfulla kattpar, som var några av de sista ur den stora kattkolonin från ett industriområde de s.k  "industrikatterna" som vi hjälpt. Stödmatte och stödhusse skulle flytta och stödmattes föräldrar som följt katternas utveckling bestämde sig då för att adoptera dem. De åkte och hämtade katterna, stod tillsammans med stödmatte för alla stora omkostnader avseende vaccinationer, pass, transport. Linus och Lucy fick åka i stor för ändamalet inköpt hundbur i bilen med färjan, vilket är betydligt vänligare än att flyga med katterna. Matte och husse berättar att de funnit sig tillrätta, undersökt varenda hörn i hela huset, gillar att sola på balkongen och beter sig i övrigt som i Sverige dvs pratar med varandra och sover ihop!



LUCY

 

Lucy kallades av personal som arbetade på området för "urmodern" till den stora kattkoloni som fanns på området men som vi tagit hand om och omplacerat under flera år. Lucy är mycket liten, nätt, näpen och söt och ser snarast ut som en halvvuxen kattunge men är antagligen en äldre dam. Hon ser dock mycket fräsch ut och är pigg, frisk och glad! Hon är hälften så stor som Linus men kan mycket väl vara hans mamma, då de är mycket lika varandra. De har samma päls och t.o.m. lite vitt på en baktass. Lucy är mörkt och fint gråtigrerad med en slät fin päls. Hon har en otroligt liten näpen nos och två enormt stora ögon i det lilla vackra ansiktet. Just pga Lucys många år som hemlös och för att hon omhändertogs som högdräktig (samtliga i kullen har fått hem) så har hon varit den skyggaste katten i gruppen. Man får fortfarande idag inte klappa henne men hon är glad och njuter av det härliga livet som innekatt, gillar att mysa i sköna kojor, älskar att ligga intill sin älskade Linus och sträcka ut sig.


LINUS
Linus är en helt tam katt idag, från att tidigare ha varit skygg. Han är en troligt social katt, som älskar att umgås med andra katter, såsom sin älskade Lucy men även andra katter (se under Soyas bilder när Linus myser i stödmattes säng) och med människor. Linus älskar att prata med en, frågar man något eller hälsar, svarar han med ett glatt kurrande läte. Om han ligger och sover eller myser och en annan katt kommer fram till honom ger han också ifrån sig samma glada, kurrande hälsningsläte. Andra katter får gärna sova i hans famn. Linus gillar också att bli klappad, kelad och kliad. Linus är otroligt positiv och glad över att ha blivit räddad, att få njuta av mysiga filtar och sovplatser, att få mysa med kattkompisar.

 

Nedanstående är stödhemmets senaste text från december 2012, översatt från engelska:

 

"Linus och Lucy är djupt fästa vid varandra. De interagerar med varandra hela tiden — de gör allt tillsammans, äter, sover, leker och håller till och med varandra sällskap inne på toaletten när de går på lådan. De kommunicerar också mycket med varandra på kattspråk. Till exempel kan Linus säga "mrrr-pip" och Lucy "mrrou", istället för det traditionella "mjau" som man hör hos de andra katterna.
Lucy och Linus är väldigt lugna. De kan sova hela dagen. På nätterna blir de mer aktiva och då leker de ofta med varandra eller en leksaksmus. Trots denna ökade nattliga aktivitet har de aldrig sönder något, eftersom de alltid undviker risker och äventyr.
Linus har ett väldigt fridsamt sätt, han gillar att bli klappad eller kliad på huvudet. Lucy är mer skygg för människor, men å andra sidan är hon nyfiknare och modigare än Linus. Det är hon som närmar sig och nosar på ett finger eller en tå. Hon är också väldigt intresserad av allt som människor håller på med. Hon är väldigt förtjust i kattgodis och tar det direkt ur handen.
Linus' och Lucys förflutna som hemlösa katter verkar ha satt en stark prägel på deras inställning till människor. De håller sig undan från kaos, rörelse och höga ljud. De är rädda för människor men deras skygghet lägger sig med tiden. Dessa båda katter har gjort enorma framsteg med att bekanta sig med oss medan de har bott här. Det har varit väldigt givande och fascinerande att få uppleva deras beteende och dagliga utveckling."

 

En presentation som stödhemmet gjort av Lucy och Linus i pdf-form hittar du här:

på svenska

på engelska

 

 

Bilder på Lucy och Linus:

 

 

 

Fler bilder på Linus finns bland Soyas bilder!

 


 

SELMA och SIGNE är två snälla sköldpaddsfärgade vackra systrar, där Selma är lite mer framåt och Signe lite blygare. De är oerhört vackra med sin vilda teckning, rundade öron och känsliga blickar. De gillar att ligga och gosa tätt ihop. Det är också roligt att ligga längst upp på ett skåp och spana ut över rummet, titta ut genom fönstret vad som händer i trädgården eller glatt rulla runt på mattan eller i sängen med magen i vädret. Stödhemmet Mimmi har socialiserat de tidigare mycket skygga Signe och Selma, som är några av våra sk "industrikatter" från industriområdet Råbyholm, men nu är helt tama, glada och keliga katter! De trivs också med stödmattes pojkvän och hans katt som nu alla flyttat ihop. Så nu kan Mimmi inte tänka sig att de ska flytta och Signe och Selma är glada att de får stanna i sin tålmodiga och kärleksfulla mattes hem för alltid!

 

Bilder på Signe och Selma (den i slutet med Linus):

 

Siri

Selma Selma

 

 

 


 

FELIX

 

Felix fick heta Felix ("lycklig" på latin) just för att han blev så glad när han hittades. En medarbetare var på väg hem från mataffären när hon såg en liten svart katt irra in genom en grind och sedan ut igen. Som tur var hade hon köpt kattmat och försökte locka honom på en gräsmatta mittemot Stadsteatern/Folkets Hus. Han var mycket hungrig och försökte hugga maten men vågade sig knappt fram. Han verkade vara en katt som haft ett hem men kommit ut och var jätterädd för den stora världen, men vid anmälan till polisen som upphittad katt verkade ingen sakna honom. Han fick fångas i en fälla eftersom han var så rädd, men när han väl släpptes ut i stödhemmet tittade han storögt runt på de andra katterna som fanns där och blev jätteglad och tam direkt. Stödmatte satte honom i en fåtölj.  Lille söte svarte plutten satt förvånat i den stora fåtöljen och blev glad bara man tilltalade honom eller petade på honom. Han var så glad över att ha blivit räddad! Han fick därför heta Felix!
 

Bilder på Felix:

 

Felix Felix Felix Felix Felix Felix Felix Felix Felix Felix Felix Felix Felix Felix Felix

 


JULIA

 

Julia omhändertogs tillsammans med Joel i Lund där de levde som hemlösa under svåra förhållanden.

 

Söta Julia är en nätt, mjuk, bruntigrerad kattflicka med några få röda inslag och mycket tjock och fluffig (men kort) päls. Hennes gröna ögon har en öppen, vacker blick (som dock är svår att fånga på bild, speciellt med blixt) Julia kommer fint överens med de andra katterna hon bor med men är fortfarande lite skygg med människor. Hon tycker om att man pratar med henne och ler genom att kisa med ögonen, då ”ler” hon tillbaka och lyssnar och myser. Hon älskar burkmat och då blir hon mycket modig och rolig. Hon jamar "intensivt" med sin hesa nästan obefintliga röst, springer fram och tillbaka till tallriken, stryker sig runt kattkompisarna och äter glupskt, det är som en liten rolig matdans. Då kan man tjuvklappa henne, det är hon inte riktigt van vid, hoppar undan men snabbt tillbaka. Julia är en glad katt som njuter av livet inomhus. Hon gillar att ligga och mysa i upphöjda kojor eller sova i sängen, på soffan eller på ett bord om hon får. Julia gillar också att sitta i fönstret och titta ut, leka med kattleksakerna eller mysa med kattkompisarna.

 

Bilder på Julia:

 

Julia

 


 

JOEL

 

Joel omhändertogs tillsammans med Julia i Lund där de levde som hemlösa under svåra förhållanden.

 

Stilige, smidige, unge Joel är vackert bruntabbymönstrad med blank päls och ett vackert ansikte. Han är ännu lite skygg men samtidigt mycket nyfiken. Han ska kolla in allt som händer, en öppen dörr ska inspekteras och ett nytt rum undersökas. Han är mycket charmig och rolig i sitt sätt, han är inte helt tam än men kan bara inte låta bli att kolla in vad som händer eller finns runtomkring. Han har ett självsäkert, tryggt och glatt sätt. Vägen till Joels hjärta går genom maten (blötmat), då blir han tokig och bara måste fram. Då kan man tjuvklappa honom, han kan säga till att det inte är OK men lika snabbt hoppa tillbaka, äta mer och nosa på en. Han nosar alltid på ens hand om man sträcker fram den och han kan också äta blötmat från den. Joels stora favorit är kattmynta som han gillar att gosa med. Det är också kul att leka med kattleksakerna själv eller när stödmatte leker med en lekpinne eller en fjädervippa. Annars är det mysigt att sova med kattkompisarna i sängen, hanar som  honor går bra, eller att själv mysa i en gosig filt. Joel är ca  2 år gammal, kastrerad, id-märkt och vaccinerad.    

 

Bilder på Joel:

 

Joel 2 Joel 1

 

Joel tvättar sig: bild 1, bild 2, bild 3, bild 4, bild 5, bild 6, bild 7, bild 8, bild 9, bild 10, bild 11, bild 12


 

MERCEDES

 

Matte Madeleine som adopterade katten Mercedes från kattkolonin Industrikatterna som bodde i Kattstödets Katthus, skriver den 30 november 2011:

 

"Jag tänkte passa på att berätta lite om min katt som jag adopterade från er hösten 2009, Mercedes. Hon har det väldigt bra och bor med mig och min sambo i Malmö numera. Det har varit lite problem med hennes tänder, först tandstensbehandling + en utdragen tand, sen ytterligare två utdragna tänder och nu senast drog resterande tänder ut, förutom framtänderna. Så nu är hon en tandlös men lyckligare katt :) Har bifogat två bilder på henne. Mercedes är en väldigt trevlig och tillgiven katt och jag ångrar absolut inte att jag valde att adoptera en katt från er!"

 

Mercedes 1 mercedes 2

 


 

NALLE och SILKEMAMMA

 

Nalle är en ca 5-årig, kastrerad, vaccinerad hankatt som är vackert bruntabbymönstrad med vitt på haka, bröstkorg, tassar och stora magen. Det är en stor katt, en riktig nallebjörn, varfär han fick heta just Nalle! Han har ett roligt och charmigt utseende. Han ser mycket allvarlig ut men det är så han ser ut, även när han spinner och njuter när man kelar honom på magen. Nalle älskar att bli gosad och kelad, då spinner han högt och innerligt. Han gillar också att gosa med andra katter, han gillar såväl att bli ompysslad som att leka "surrogatmamma" till yngre katter som vill gosa in sig i hans härliga mage som han gärna "öppnar upp". Nalle är en riktig kelkatt som njuter av livet som innekatt efter det hårda livet ute.
 
Han hittades i en kattkoloni i centrala Lund som vi arbetade med och tog hand om. Han såg dock annorlunda ut än de andra katterna så det kan vara så att han har en annan bakgrund, men hittade till denna kattgrupps skyddställe. När Nalle hittades hade han alltid igenklibbade ögon. Vi misstänkte kattsnuva, så efter omhändertagande fick han en ögonkur. Ögonen öppnades upp något och kletet i ögonen försvann till stor dem men då kunde vi se att hans ögonlock var missbildade, dvs de var inåtvända. Som veterinären senare sa så är det som att ha sandkorn i ögonen hela tiden vilket ju gör jätteont och är mycket irriterande, speciellt för en katt som ju har päls på ögonlocken. Nalle fick operera ögonlocken hos en ögonspecialist och efter det blev skygga rädde Nalle en helt annan katt, han blev så glad. Det första han gjorde efter operationen var att titta ut i fönstret bakom rullgardinen med sina "nya ögon" fastän han egentligen skulle vara i mörker. Dessförinnan hade han alltid hållit sig gömd.
 
Nalle gillar att bli ompysslad. Han tycker om när man borstar hans tjocka päls, då njuter han och spinner. Han sover gärna ihop med sina kattkompisar. Nalle har lite trångt i näsgångarna, kanske som en rest från hans hårda liv utomhus tidigare, så han snarkar... Han ligger gärna under sängen och sover och snarkar. Annars myser han gärna i sängen eller ligger i fönstret och tittar ut. Han är inte en busig eller lekfull katt utan han vill verkligen mysa, gosa och vara älskad. Han är också glad för mat.
 
Nalle fick ett hem ihop med blyga, lite skygga men snälla fina Silkemamma som älskar honom och behöver honom som trygghet.

 

 

Bilder på Nalle:

 

Nalle Nalle

 

Bilder på Silkemamma:

 

Silkemamma 1 Silkemamma 2 Silkemamma 3 Silkemamma 4 Silkemamma 5

 


 

TIGER och LILJA

 

Matte Malin skriver:

 

"Numera går båda katterna in och ut som de vill från vår balkong en halv trappa upp via en hembyggd kattstege. Det funkar hur bra som helst. Tiger och Lilja trivs väldigt bra i varandras sällskap, och de sover ofta ihop, och den dagliga kvällsritualen går ut på att Lilja tvättar Tigers ansikte och huvud tills han är alldeles lockig i pälsen. Han verkar njuta av hennes omsorger. 
Nätterna spenderas helst i vår säng, tätt intill mina fötter (varmt!), eller i TV-soffan, tätt intill varandra."


Tiger och Lilja 1 Tiger och Lilja 2

 


 

ROSA

 

Rosa (som först kallades Lisa) dök upp i en radhusträdgård på Väster i Lund sommaren 2007 med två små kattungar i släptåg. Hon var då ganska reserverad men tog tacksamt emot hjälp. Ungarna fick snabbt hem, men Rosa bodde i olika stödhem till år 2010 då hon äntligen fick ett eget hem, där hon snabbt fann sig tillrätta och blev sin nya matte Pernillas stora glädje och ögonsten. Hon är jätteglad över att vara ensamkatt i en lägenhet där alla sofforna är hennes. Rosa älskar att sitta på balkongbordet och titta ut, men på vintern föredrar hon fönstren. Hon är otroligt lugn, snäll och väluppfostrad och älskar att ligga i mattes famn och bli kliad på sin mjuka, fluffiga vita mage. Hon har också blivit duktig på att uppfostra sin matte. :) Både Rosa och matte Pernilla tycker att deras liv blev så oerhört mycket bättre när de fann varandra.

 

Rosa 1 Rosa 2 Rosa 3 Rosa 4

 


 

AUGUST

 

Matte skriver i januari 2012:

 

"Hej!
 
Jag var på biblioteket idag och såg affischen om välgörenhetsutställningen och sedan så läste jag vidare om er på hemsidan. Under 2010 då Kattstödet fanns nere vid Tetrapak hade jag en del kontakt med er genom jobbet. Det var inte alls meningen att jag skulle ha en katt. Men en dag dök August upp, han är en av Mamminas ungar, och sedan var det klippt. Nu har August bott hos oss över ett år och från att varit skygg och gömt sig rör han sig runt i huset med svansen i vädret. En riktig liten kung! Skickar med en bild som jag tog på honom igår. Visst är han fin?
"

 

August

 


 

GODIS (f.d. Julia)

 

 

Godis 1 Godis 2 Godis 3

 

Matte Anna skriver i december 2011:

 

"Det går fantastiskt bra! Vi är en stabil liten familj som precis julpyntat med julgranskulor (får se om de får sitta kvar men de är ju i plast så det är ok..)! Efter lite tid slutade det med att hon fick ett namnbyte och går numera under tilltalsnamnet Godis!

 

Hon har även varit på semester hos kattälskande vänner då jag varit iväg på semester vilket fungerat smärtfritt förutom att hon inte gillar att åka taxi...

 

Då hon fortfarande är ganska stor försöker vi med dietfoder från Royal Canin (hon gillar inget annat än torrisar) men trots att hon äter mindre än den mängd hon ska går hon inte ner dramatiskt i vikt (trots namnet får hon bara lördagsgodis), jag funderade på om vi skulle pröva med att aktivera oss utomhus men bara att gå ut på balkongen har varit nog och hon går in direkt om jag går in.

 

I början var hon väldigt blyg när det kom över kompisar men nu kommer hon ut och hälsar även om det är ganska många och musik etc. Hon är världens mysigaste och gillar att ligga nära/på en och vill gärna bli kliad på magen och är trots sin ålder ibland intresserad av att leka med snören och leksaker!

 

Jag är så glad för att ha fått henne och jag tror att hon lever ett lyckligt liv här hos mig så tack så jättemycket för att jag fick henne!!

 

Hälsningar
Anna & Godis"

 


 

 

SILVER (numera Stig), är en mycket vacker, slank, whiskastigrerad spelevink med orange ögon som är nyfiken på allt och ska följa med och kolla in allt som man gör. Öppnar man en dörr, ett paket eller annat så ska han vara med. Han älskar att dia på en snäll kattfarbror som heter Jakamar och som välvilligt ställer upp... Silver råkade i sin nyfikenhet slinka ut i trädgården, men han kommer glatt tillbaka och därför kan han vara utekatt, även om han inte är helt tam — men lycklig — med människor än. Han fungerar även bra som enbart innekatt, det handlar om hans nyfikenhet och äventyrslust. Man kan nästan klappa honom. Han sover gärna tätt ihop med farbror Jakamar eller syskonen.

 

Bilder på Silver:

 

Silver 1  Silver 2 Silver 3 Silver och Jakamar sover

 

 

SOYA (numera Solveig) är en jättesöt liten svart flicka med oskuldsfulla runda ögon och ser ut som en liten lemur. Hon är en slank, nätt smidig, liten flicka.  Hon är den av de fyra syskonen som blivit helt tam hittills. Man får gärna klappa henne, då myser hon och lägger sig på rygg och vill bli gosad på magen. Soya sover gärna vid fotänden i sängen hos en. Man kan bära henne i famnen en stund. Hon är mycket snäll och mild i sin personlighet, inget aggressivt alls, om man tex måste göra en behandling på henne står hon snätt ut eller säger till lite snällt. Hon älskar att mysa med kattkompisarna såsom sina syskon, sitta i fönstret och titta ut eller leka med kattleksakerna. När man ska fotografera henne ställer hon upp, intresserar sig för vad man gör och tittar dit man säger att hon ska titta. Hon är intresserad och nyfiken men på ett lugnt sätt. Hon är otroligt fin i sitt sätt, söt och näpen. Soya skulle passa och trivas ihop med andra katter, hon är inte dominant utan tvärtom anpassar sig till andra och är mer som en liten kattunge. Får hon flytta med någon kattkompis i stödhemmet, får det gärna vara hennes bror Silver.

 

Bilder på Soya (de två sista på Soya och Linus):

Soya Soya Soya Soya Soya Soya Soya och Linus Soya och Linus

 

Matte och husse skriver bl.a.: "I övrigt är Solveig jättesprallig, äter och dricker bra. Och detsamma gäller Stig. Igår fick både jag och Thomas klia och klappa honom en stund! Såna små framsteg gör oss så glada."

 


 

KATTUNGARNA GAIA och LUCIA med mamma MELANIE


Förra året tog Kattstödet i Lund hand om en ensam kattunge, som en kattmamma lämnat. Hon hade spridit sina ungar i kulturkvarteret i Lund, tre ungar tog personal på Kulturen hand om, en unge återfanns tyvärr inte mer, men vi nyligen fått reda på att även denna omhändertagits av vänliga människor. Lille röde Pip som vi tog hand om och stödmatade fick sedan permanent hem med en annan ensam kattunge vi hittat (Skri). Idag heter de Prinsen och Becky och bor i Malmö i ett mycket bra hem.

 

Detta år syntes kattmamman till igen och nu ville Kattstödets Vänner kastrera henne och förhindra att historien upprepades. Men hon hann försvinna igen. Sedan blev vi kontaktade av Svenska Kyrkans Kansli, där det visade sig att kattmamman lagt fem ungar i ett källarfönsterhål och kämpade för att klara ta hand om dem. Kattungarna hade kattsnuva och det regnade mycket. När vi blev inkopplade hade tre ungar dött, bla en ny liten röd Pip, en vit kattunge och en tredje som kanske var färgad som mamman, som är vackert sköldpaddsfärgad. Vi ber för att ungarna nu har frid i sina små kattungesjälar. Kattmamman måste ha kämpat hårt, då hon själv var sjuk.
 
Vi kunde dock omhänderta de sista två ungarna, kastrera mamman som fortfarande ger kattungarna di och bor med dem i stödhem.
Kattungarna är födda ca 1 juni 2011 eller strax före.
 
GAIA
är en liten nätt kattflicka med något så ovanligt som smokefärgad päls, dvs svart i ytterspetsarna och gråvit ullig päls under. Hon har en vit liten tå, precis som pappa som vi vet vem det är. Hon är mycket söt och har mammans näpna lilla ansikte, med liten trubbig nos. Vi misstänker att kattmamman har raskatt i sig. Gaia har bara ett öga, eftersom kattsnuvan som kullen led av gjorde så att infektionen förstörde ena ögat. En katt kan dock klara sig bra med ett öga och vi har haft flera sådana fall under åren. I deras nya hem har dessa katter klarat sig bra med ett öga och med kattkompisar. Gaias andra öga är bra och det använder hon flitigt, ovetandes om att hon saknar ett öga. Gaia älskar livet, allt är kul och intressant, allt ska kollas in och undersökas och hon vill följa med på allt man gör. Kommer man in till kattfamiljen så börjar Gaia direkt spinna högt, prata med en med sina små "gnyenden", göra allt för att klättra upp i ens famn för att hålla om ens ansikte med sina små tassar och slicka ens näsa och kinder eller busa med ens hår. Gaia är en oerhört gald och positiv katt som är mycket intresserad av människor och helt orädd. Hon trippar rakryggat och med svanset i vädret snabbt fram bland främmande katter (stödhemmets andra katter) alldeles självsäkert och hur glad som helst. Man får gärna hålla Gaia i sina händer, hon njuter av att bli ompysslad och vara nära en. Det var dock väldigt svårt att fotografera Gaia för hon kunde aldrig vara still. Hon skulle hela tiden vända på huvudet och titta på nästa intresssanta sak, leka med växterna, gå på upptäcksfärd, kolla in alla personer. Gaia har ett mycket charmigt, sött och roligt sätt som man lätt blir förälskad i.
 
Gaia saknar alltså ett öga, men egentligen är det ett "skrumpöga" som bör opereras bort vid tillfälle, tex i samband med kastration längre fram, föreslog veterinären. Gaia har varit hos en ögonexpert som konstaterat att lite öga finns kvar, men att det bör opereras bort. Gaia är inte besvärad av det nu utan kan leva med det tills det är tillfälle att operera bort det. Man opererar bort det för att katten inte bör ha ett skrumpöga kvar som skulle kunna ge besvär i framtiden, och så man sluter ögat.

 

Bilder på Gaia:

 

Pluttan Pluttan Pluttan
 
LUCIA
Lucia har en vit svanstipp precis som pappa, och en vit tå precis som pappa och sin syster. Dessutom har hon en vit liten fläck på buken. Lucia är stålgrå som en russian blue-katt ungefär, medan pappa är bruntigrerad. Lucia har pappans vackra ansiktsdrag. I motsats till sin mindre syster är Lucia mycket lugnare, blygare och mer mammig. Hon är ett riktigt matvrak som tidigare diade väldigt mycket på mamma hela tiden, medan Gaia helst ville leka. Båda ungarna diar fortfarande och mamman tar fint hand om dem. Båda ungarna busar och leker mycket med varandra och somnar ibland i varandras famn alldeles utmattade av allt bus. Lucia har varit mycket blyg gentemot människor tidigare, hon tog efter sin mamma, men är nu mer framåt och trygg. Man kan hålla henne i famnen då hon ligger på rygg och lugnt tittar upp på en medan man gosar hennes lilla runda mage. Hon är väldigt duktig och snäll när man hanterar henne. I motsats till sin syster, var hon väldigt lätt att fotografera, då hon satt lugnt och stilla hela tiden, som en liten "tjuren Ferdinand". Hon har en väldigt mild personlighet och skulle säkert gilla att ha en kompis eller ny "mamma" eller "pappa" i sitt nya hem om hon inte skulle få flytta med favoriten systern Gaia. Lucia är en mycket aktiv och pigg kattunge som gillar att leka med allt hon hittar. Hon är mycket nyfiken på nya saker och vill veta allt som pågår.

 

Bilder på Lucia:

 

Svanstippen Svanstippen Svanstippen
 
 
KATTMAMMA MELANIE
Melanie är lite skygg men samtidigt mycket snäll, duktig och lugn. Hon gör inget aggressivt utan förstår att man hjälper henne och hennes ungar. Hon kommer säkert att bli tam snabbt, man kan vara nära henne utan att hon blir orolig. Kattmamman är lite kattsnuvig och går på en kur nu. Hon tar fantastiskt fint hand om sina ungar, tvättar dem jämt, ibland samtidigt som ungarna diar intensivt på mammas mage, ibland vill mamma busa som en kattunge med sina ungar. Hon gillar att sträcka ut sig på en filt på golvet, iaktta sina ungar eller busa med en plingboll. Kattmamma är otroligt klok och förstår att man hjälper henne, hon är lugn om än lite avvaktande, man kan klappa henne. Hon pratar gärna med sina kattungar och stödhemmets andra katter. Så fort hon såg andra katter sprang hon glatt fram, kurrade till, buffade och strök sig mot de främmande katterna. Hon har en fantastiskt fin personlighet och är mycket vacker och en duktig mamma.

 

Bilder på Melanie:

 

Melanie Melanie 2

 


 

BECKY och PRINSEN

 

 

Becky Becky och Prinsen Prinsen

 

Becky och Prinsen hette förut Skri och Pip och är ungar till "kyrkokatten" Melanie.

Matte Lorena skriver i augusti 2011:

 

"Becky är en mycket rädd flicka. Hon är mycket känslig för ljud. Extremt försiktig när nya människor kommer för att hälsa på. Hon kan vara gömd i många timmar och det är ingen som som märker att hon finns. Hon kan komma fram när det finns folk hemma som kommer ofta. Ibland kan hon även låta sig bli klappad av dem. Hon älskar varma platser och under vintern kan hon sova under elementen, på dotorn eller på datorns laddare. När det är lugn och ro hemma kan man hitta henne bland mina saker. Hon gillar att ligga vid min väska och bland mina strumpor och i min låda i skåpet. När Prinsen inte är hemma blir hon mycket ängslig, och vill leka, jaga flugor och bli klappad. Hon känner sig fri för att göra vad som helst. Becky är mammas katt men ibland behöver hon också pappas värme och då går hon till soffan där han är och sätter sig brevid honom med magen upp. Hon går aldrig ut inte ens till trappan. Hon vågar inte gå ut från dörren. Hon sätter sig istället vid fönstret och tittar på Prinsens äventyr på gården.

 

Prinsen måste släppas ut varje dag, minst två gånger om dagen. Det är alltid Nisse som han väcker. Han har gett upp med mig. Han går trapporna ner men tar alltid hissen upp. Han hittar inte annars om vi inte följer med. Han har sitt lilla revir där på gården, han följer efter katterna och hundarna som vistas i närheten och visar hela tiden för dem att den är hans gård. Han kommer alltid när man kallar på honom. Han vill gärna leka med oss där ute på gården och visa för oss allt han kan och de nya ställen han har hittat. Han blir oerhört glad varje gång han får det.
På morgonen kloar han och trycker sig mot pappa. Detta pågår från tidig morgon tills pappa vaknar och släpper ut honom eller ger honom mat."


 

KALLE

 

Kalle 1 Kalle 2

 

Matte Jessica skriver i augusti 2011:

 

"Hejsan! Jag heter Jessica och adopterade min finaste Kalle från Kattstödets vänner i Lund hösten 2004 (då KKS Lund, red. anm.). Natalie som jobbade där då hjälpte mig med allt det praktiska. Kalle mår bra, mycket bra och är en pigg, kelig och busig man i sina bästa år! +10 år men mer exakt vet vi inte. Han bor idag med mig och min sambo i Nässjö. Kalle har gått från innekatt på andra vån i en lgh i Lund, till innekatt på nioende våningen i ett höghus i Partille till ute/innekatt på första våningen i ett hus i Nässjö! Han är en relativt berest man kan man säga. Kalle trivs med livet och sin tillvaro i Nässjö där han kan njuta av varma dagar i trädgårdens lummiga vrår.  Slappa i soffan eller tömma matskålen hör också till favoritaktiviteterna.
 
Jag har världens finaste katt, ett stort Tack för att just jag fick ta hand om Mr Kalle!"

 


 

HEDDA, MAXI och MORWEN

 

Hedda Maxi Morwen

 

Matte Tora skriver i februari 2012:

 

"Hedda, Maxi och Morwen bodde först som stödkatter hos oss men vi bestämde oss för att adoptera just dessa tre, vi har varit stödhem till flera andra katter också men dessa tre kunde vi inte släppa.


Vi adopterade Maxi och Hedda samtidigt, de är halvsyskon och Maxi och hans syskon låg i mamma Theas mage när hon och hennes kull kattungar (där Hedda ingick) räddades från ett på en bakgård i centrum. Hedda är extremt nyfiken och framåt när det gäller nya saker och spännande ljud men hon är fortfarande ganska nervös inför andra människor än mig och min sambo. Hedda är dock extremt kelig, speciellt på morgonen när matte vill sova. Maxi är en ganska feg katt när det gäller läskiga ljud och liknande men han är mer modig med människor. Maxi är en tio kilos nallebjörn som helst av allt vill mysa precis hela tiden, utom möjligen när han fångar flugor på sommaren. Maxi och Hedda älskar verkligen varandra och det var tack vare kärleken till Hedda som vi kunde lära oklappade Maxi att människor är snälla när han kom hit.

 

Morwen var något äldre när hon kom till oss och var en del av ett större kattärende. Morwen fattade mycket snabbt att vi var snälla och höll kvar vid den åsikten trots att vi mycket kort tid efter att hon kom till oss var tvungen att operera bort fyra juvertumörer på henne. Morwen är en extremt kelig katt men hon är också en mycket bestämd kattdam och om hon inte vill gosa så säger hon ifrån tydligt. Morwen har haft en elakartad tumör på sköldkörteln vilken är borta efter behandling med radioaktivt jod men hon måste äta medicin resten av sitt liv, hon har dessutom kronisk bronkit (astma) men är jätteduktig med att använda sin speciella kattinhalator för medicinen varje dag.

 

Maxi, Hedda och Morwen är alla högt älskade och matte och husse kan inte tänka sig ett liv utan dem!"

 


 

CHARLIE och ZAHARA

 

 

Zahara och Charlie Zahara och Charlie 2 Charlie Zahara Zahara

 


 

 

VOLVINA

 

Den vackra sköldpaddsfärgade men skygga och känsliga katten Volvina.

 

Bild på Volvina och katten Nalle:

 

Volvina och Nalle


 

 

VECTRA

 

Hemmet som adopterade Vectra från kattkolonin ”Industrikatterna” blev förra året tvungna att hitta nytt hem till Vectra pga allergi i familjen liksom oro om att hon var för skygg och att de inte var rätt hem för henne (efter kritik från en granne) och vi på Kattstödets Vänner försökte hitta hem till skygga Vectra. Vi var på hembesök i hemmet och kunde då se att Vectra hade det mycket bra med mycket yta att vara på, en vind att få springa ut på och en alldeles egen ”terrass” i from av taket över utbyggd nedanvåning som hon kunde hoppa ut på från andra våningens fönster — det gillar hon och hon kommer alltid tillbaka in, detta fina hem vill hon inte bli av med. Vi kunde också se att Vectra älskar och är mycket förtjust i sin husse som hon ”pratade” med konstant, kallade och koketterade med att han skulle följe med in i de olika rum hon gick in i medan hon strök sig mot allt på vägen även om hon inte vågade ta sista steget och stryka sig mot husse. Hemmet blev stärkt i sin tro att Vectra ändå hade det bra hos dem trots viss kritik utifrån och det var tydligt att Vectra ville stanna och älskade sitt hem – hon vet hur bra hon fått det efter ett hårt liv som hemlös katt. Hemmet hittade nya lösningar för den ena familjemedlemmens allergi och provade nya vägar för att socialisera Vectra den sista biten — vilken succé! Vectra älskar verkligen sin människofamilj.

 

Senaste uppdateringen från Vectras hem om det stora genombrottet:

 

"Vi köpte några kattleksaker i helgen. Jag behöver inte säga mer, om du kan se filmen. (Film kommer). Idag lyckades Benni klappa Vectra, först med hjälp av leksaken, sen med sin hand. Och hon spinner. Detta är helt otroligt. Hon vill ha sällskap hela tiden, och när jag och Benni pratar med henne, så kommer hon direkt och hälsar, lägger sig ner, rullar runt, och spinner. Helt otroligt!"

 

Ur den tidigare texten om Vectra:

 

Husse berättar såhär om Vectra: "Hon är väldigt tyst,men trivs med sällskap. En gång när jag var borta fem dagar sa min son att hon gick och gnällde för att jag inte var där, så tydligen bryr hon sig om oss. Däremot brukar hon alltid fräsa om man går närmare henne än en meter. Hon leker faktiskt ganska ofta, när man inte är nära. Man hör henne springa omkring där uppe. Hon sitter ofta i fönstret i mitt sovrum och tittar ut, och ligger ofta i min säng, när jag inte är där. Nu på sommaren har jag fönstret öppet på vid gavel. Då går hon ibland ut på taket, men kommer alltid in igen."

 


 

 

ANGELINO / LINUS

 

Katten Angelino adopterades av en äldre man som döpte honom till Linus. Där var Linus lycklig hos sin älskade husse i flera år tills husse fick en stroke och avled i februari i år, 2015. Vi tackar husse för alla de goda år han gett Linus. Vi kunde adopterade Linus till en ny bra familj, Linus fann sig direkt tillrätta och det var som om han förstod att husse inte skulle komma tillbaka till den tomma lägenheten, han accepterade sin flytt direkt. Han förstod nog att Husse var någon annanstans och var tacksam för de fina år de fått ihop.

 

Så här skriver matte i nya hemmet där Linus fått en fin kattdam som sällskap:

 

"Det går jättebra!.....de är kanske inte helt bästisar (Nala är lite reserverad), men det fungerar ändå mycket bra. Båda katterna mår nog bra av detta — Nala kan vara lite sur — men verkar mindre ängslig än hon var ett tag när hon var ensam och vi var borta hela dagen på jobbet. Linus har nu blivit hemmastadd, och tycker mycket om att gå ut i trädgården. Bäst är att växla mellan ute och inne! Han är väldigt duktig och kommer alltid när man ropar på honom. Det känns som om han har blivit säker på oss nu, och han känns trygg och lugn. (De första veckorna var han lite orolig på morgonen, och jamade vid fem-tiden, så att man fick gå upp och klappa honom lite. Han drack också mer vatten än vanligt i början — men gör inte det längre — så magen behövde kanske lite tid för omställning också)

Han är en väldigt mysig kisse, och vi är väldigt glada över att få ta hand om honom."

 


 

DENNIS och BRUNO

 

Syskonen Dennis och Doris hittades på landet av en av våra medarbetare. Vi sökte egentligen hem till Doris ihop med Dennis men Doris fick hem ensam i ett hem där det redan fanns katt. Dennis fick sedan hem ihop med Bruno hos Karin som länge var vår medarbetare tills hon flyttade längre bort. Bruno är en av Blygers ungar som fick hem. De andra som fick hem var Bianca och Adam. Kvar är Bernard.

 

Så här fint skriver Karin om Dennis och Bruno efter deras första tid i hemmet:

 

"Det är snart ett år sedan jag fick hem mina pojkar Dennis och Bruno. Dennis tog jag till mitt hjärta så fort jag såg honom i Katthuset, en näpen, blyg och rädd kisse. Som jag minns honom då var han en katt som gömde sig under bord och i kattburar och som blev livrädd när man försökte klappa honom. Jag ville adoptera honom men det kändes inte rätt att skilja honom från alla sina kattvänner. Jag ville att han skulle ha en lekkamrat och vän som kunde ge honom stöd och trygghet i sitt nya hem. Dennis tydde sig mycket till Bruno som är som en storebror till honom. Därför fick även Bruno följa med hem till mig, även om jag från början faktiskt bara hade tänkt mig en katt. Men nu är jag så glad att jag har båda två! Bruno är nästan dubbelt så stor som Dennis och väldigt mycket katt.

 

I början såg jag knappt till dem då de låg och tryckte under min säng, rädda och osäkra. På nätterna kunde jag höra dem tassa runt och undersöka sitt nya hem. Det gick bara någon vecka så var de framme även på dagen. Men de var fortfarande osäkra på mig och sin omgivning så jag fick inte komma för nära. Dennis var väldigt nervös och känslig, men även oerhört nyfiken på allt. Bruno var mer försiktig, lugn och tillbakadragen. Men efter lite lockande med mat och lek fick jag en dag tag i Bruno och lyfte upp honom. Han blev överraskad men fann sig direkt. Idag är en han en riktigt gosig nallebjörn som alltid vill vara i närheten och aldrig får nog av kel.

 

Dennis är en egen solskenhistoria. Från att ha varit en rädd och mycket osäker katt är han idag betydligt kaxigare och väldigt social. Han pratar mycket och ofta med både mig och Bruno. Även Bruno har börjat prata, de första månaderna var han helt tyst. För några månader sedan kunde jag klappa Dennis för första gången och nu spinner han så det knattrar när han blir klappad. I början tyckte han det var väldigt obehagligt när jag rörde vid honom men idag stryker han sig mot benen, ber om uppmärksamhet och vill bli klappad. Däremot har han inte fattat tycke för att bli lyft så det är något vi håller på att träna. Det är inte längre samma skräckupplevelse för honom när jag lyfter utan nu kan han till och med spinna när jag har honom i famnen. Bruno reagerar ofta direkt när jag tar upp Dennis i famnen. Han jamar och stryker runt mina ben, antingen för att säga att han också vill bli lyft eller för att lugna Dennis.

 

Det är fortfarande mycket jobb kvar för att få dem att lita på människor och för att få Dennis att känna sig helt trygg i sin omgivning. Men de mår väldigt bra och är tillgivna mot mig och varandra. Jag ser fram emot många lyckliga år med mina pojkar! Jag hoppas att deras kattvänner får fina och kärleksfulla hem och att de får möjlighet att leva upp så som mina kattpojkar har gjort!"

 


 

SUNE / TINDRA

 

Uppdatering från husse från sommaren 2015:


"Bifogar en midsommarbild på Tindra, hon hette Sune tror jag när jag var och hämtade henne i Lund. Är världens goaste och snällaste katt. Har en till utekatt som själv har kommit hit och nu adopterat mig. Han heter Kattja (katt -ja) och de två har funnit varann och trivs så bra tillsammans."

 

Tindra Svahn

 


 

 

SOLE

 

Uppdatering från matte 2014:


"Hej mina vänner på kattstödet i Lund!  För över tre år sedan adopterade jag en av industrikatterna hos er i Lund. Han heter SOLE, en orange-vit katt med ett öga, inga tänder och ett nertryckt öra. Då bodde jag i Löberöd och jobbade som deltidsbrandman. Ni kommer säkert ihåg honom (och kanske mig). Han mår bra och flyttade med mig till Västkusten, till fiskebyn Bua i somras. Jag fick brandmannajobb här, och då fick Sole och jag flytta hit. Vi trivs kanonbra i vårt nya hem. Sole har tinat upp mer och mer. Han gillar bli klappad och sover brevid mig i sängen varje kväll. Ibland hoppar han på min mage och börja spinna och vill bara ligga där och njuter av livet. Han är värdens finaste katt och jag älskar honom jättemycket. Hoppas vi får ett långt liv tillsammans. :-) Tack Nathalie och Franca att ni gav mig Sole! Tror nog att han också tacka er! ;-)  Han ligger på sängen just nu och sover. :)

Kram till er alla på kattstödet."

 

Bilder på Sole, i stödhemmet innan ögonoperationen:

 

Sole 1 (foto Johanna Toller) Sole 2 (foto Johanna Toller) Sole 3 (foto Johanna Toller)

 

(Foton på Sole: ©Johanna Toller 2008)

 


 

SVALA

 

Uppdatering från matte 2014.

 

Svala (och Tvitvi)

 

Svala med senare familjemedlemmen Tvitvi, en liten kattunge hon tog till sig. Svala gick bort  efter många goda och lyckliga år hos matte och hennes familj.

 


Så här skriver matte:

 

"Ooh, vår vackra Svala.  Svala har levt ett härligt liv. Hon fick en lillebror för tre år sedan, han avgudade henne om möjligt mer än vi gjorde. De sov ihop och hade mysiga tvättstunder. Till Svalas stora glädje flyttade vi tidigare i år och hon fick gå ut i i vår nya trädgård. Hon hade tidigare visat att hon klarat detta utmärkt när hon fått följa med till hus i naturen. Svalas sista månader tillbringade hon solandes på vårt trädäck eller sovandes i häcken! Hennes Lillebror följde med i koppel, han kom till oss som liten och sele har fungerat jättebra med honom. Svala kom alltid in på natten och sov i vår säng och hon verkade hur lycklig som helst.

 

Hälsomässigt hade hon den mesta tiden det bra. Det blev en del besök till veterinären pga forl första åren och hon fick dra ut flera tänder, men det var flera år sedan sist. För ca två år sedan drabbades hon av urinsten och fick opereras med öppen bukkirurgi. Det gick bra och hon fick specialkost efter det. Sen tyvärr fick hon juvertumörer något år senare. I samråd med veterinär gjorde vi regelbundna kontroller för att se om de spridit sig och tog det sedan "dag för dag". Nya stora operationer var inte aktuellt (varken etiskt eller medicinskt). Däremot har vi varit hemma hela sommaren med henne och gjort allt vi kan för att hon skulle få en fin sista tid. Sen fick vi ta ledigt och vara hemma en vecka med lillebror eftersom vi inte ville lämna honom helt ensam.  Vi saknar Svala mycket och pratar om henne varje dag. Vill att du ska veta att hon var högt älskad och att vi är tacksamma för din och Francas del i det som gjorde att hon kom till oss." 

 

 


Denna sida uppdaterades senast 2015-08-06


 

 

Mer om katterna  

 

Katter som söker hem

Kattänglar

 

 

 

 

 

 

 

 

 Välkommen till Kattstödets Vänner i Lund 

Genom oss kan du adoptera en hemlös katt eller på annat sätt hjälpa katterna.